Jan reser till Rom och Bryssel

Bilder är ofta intressanta, framför allt om du har varit med och upplevt något. Jag hoppas att du ändå känner närvaron i dessa bilder och får glädje av dem, även om du inte var med i Burträsk, Rom eller Brüssel när några av bilderna togs.

Klicka här för en bildvisning i större format!

Rom 4-1 Fontana di Trevi Fontana di Trevi i Rom är en plats, som jag gärna återvänder till. Här fotograferas jag med min kamera av en ung japansk kvinna i ett muntert sällskap, som just stannar upp där jag sitter och njuter av den kosmopolitiska stämningen runt fontänen. Härifrån finns före-vigade bilder av Anita Ekberg, som vadade i vattnet på natten efter en varm dag under en filminspelning med Fellini, som regissör. Seden bjuder att vända ryggen mot fontänen och över axeln kasta ett eller flera mynt, samtidigt som man i andanom lovar att komma tillbaka till Rom, vilket sägs kommer att besannas. Alla mynt samlas in av katolska kyrkan som använder kapitalet i sin verksamhet.

Burträsk 4-2 Hos fotografen 1954 Tack vare att min mor var angelägen om att föreviga mig och min systers ungdom, så finns denna bild.

Roma 4-3 Fontana di Trevi Och tydligen en till närbild, men 53 år senare. Det kan inte bli bättre?! Tänk vad åren går, var det någon som tänkte.

Rom 4-4 Fontana di Trevi Bilden kan lätt missförstås, men bilden utstrålar en viss munterhet under ett kort spontant möte med några unga kvinnor från Japan vid fontänen, så jag bjuder på denna bild. Jag tog så klart några bilder av dem med deras kameror.

Bryssel, Belgien 4-5 Kärt möte i Bryssel Tänk att vi fick mötas - elva av oss hörsammande inbjudan till Inlandskonferensen i Brüssel och vi tillhörde alltså dem som gick hösterminen 1959 i 7:e klass tillsammans i Kalvträsk, Burträsk socken. Jag flyttade med min familj till Burträsk vid årsskiftet. Till höger om Jan står Inger Schörling f, Viklund i röd kappa, som inbjöd oss och som delvis finansierade vår konferens i Bryssel. Inger var förtroendevald EU-parlamentariker för Miljöpartiet - De Gröna. Visst var vi glada och tacksamma att få mötas på detta sätt. Vi fick följa Inger i hennes arbete under vår vistelse i Bryssel och vi fick många kära minnen genom ett späckat och intressant program tillsammans att återkoppla till.

Bryssel 4-6 Mona, Jan och Rune Vår grupp på 11 personer fick en fantastiskt dag i i Bryssel, då vi flanerade och gjorde butiksbesök. Ingen av oss tog denna häst-skjuts, men däremot ett fast grepp om tygeln.

Bryssel 4-7 Jag har svårt för att släppa denna fina häst Som pojke fick jag närkontakt med morfar och hans häst, såväl sommar som vinter. Morfar körde vintertid fram timmer åt Robertsfors skogsaktiebolag i nordvästra hörnet av Burträsk socken, norr om Björnberget i Adamsgård. Hos morfar fick jag tidigt lära mig en hel del om hans goda handlag med en trogen häst i tungt arbete. Bryssel 4-8 Inger Schörling f. Viklund, Eu-parlamentariker 1998-11 Inger var min klasskamrat från 1953 till 1959. Inger, Berit och jag åkte taxi tillsammans från Åsträsk 1 mil till Kalvträsk för att gå i sjuan. Inger var redan som flicka väldigt charmig och eftertraktad. Hon var positiv och framåt och var den som lärde mig att dansa under sommaren 1959. Vi arbetade tillsammans med skogsplantering då Albert, hennes far, var vår arbetsledare. Under någon dag under skördeuppehållet travade jag ved i Viklunds källare. Jag var inhyst på andra sidan vägen i Nyhem och var en ofta självbjuden gäst hos Viklunds på kvällen. Vid nyhetsutsändningen med väder riktades alla blickar mot skärmen med bilder i gråskala. De hade TV och jag kunde inte motstå denna kaskad av information. Inger och min mor delar anor i 6:e led, men det finns många andra släktanknytningar där vi delar anor i 7:e släktled. Inger är f.d. riksdags- och EU-parlamen-tariker. Hon är utsedd som utredare med koppling till social ekonomi i vård och omsorg, där förra regeringen efterlyste fler alternativ, helst med ideell och/eller kooperativ inriktning. Bryssel 4-9 Inger fångar oss i bild på torget innan vi flanerar vidare Den enda som saknas på bilden förefaller var Lasse, som nästa dag, om jag minns rätt, trampar snett med sin vänstra fot. Gunnar och jag försökte på kvällen att kyla ner svullnaden med inlindad is, som jag hämtade ute på stan. Vi lade benet i höjdläge över en stol i sängen, vilket blev väldigt tragikomiskt, då smältvattnet började rinna ner på hans hans bädd. Det var svårt att hålla sig för skratt, då åkeriägaren Lasse är en riktig muntergök.